Giftfri mat – en klassfråga

Skrivet den 14 januari 2013

Under året på skolan har vi ju sålt våra egna grönsaker under sommaren och hösten för att få i pengar till våran klassresa. Det har inneburit  att jag har fått testa på att sätta priser på det jag själv har odlat under året. I början så visste man inte så mycket om vad för priser som var rimliga eftersom det är så svårt att värdera den arbetsinsatts som man har lagt ned och sedan uppskatta efterfrågan på lokalodlade ekologiska grönsaker. Klassen försökte följa de riktlinjer vi fått och hålla koll på vad som som sålde bra och vad som sålde dåligt. Men allt eftersom tiden gick så blev vi mer sturska eftersom det var super-lokalodlade ekologiska grönsaker vi sålde. Dessutom var de odlade med kärlek, svett och tårar.  Vi hade fäst oss så vid det vi odlade och tyckte att det var en skam att grönsakerna bara såldes för en tia eller liknade.  Men framför allt var det väl för att vi behövde få in pengar då vi inte hade många månader på oss att tjäna in allt som som behövdes. Detta gjorde att priset på röd-och vitkål sköt i höjden och slutade på 60-70 kr per huvud. Det var förbannat god kål vi hade men man kan ju fråga sig om det var ett rimligt pris när priset för konventionell kål ligger på 5 kr huvudet. Eftersom marknaden i Vickleby (aka, in the middle of nowhere) inte är direkt konkurrensutsatt så sålde vi ändå bra och vi kunde åka på vår klassresa.

Så här i efterhand har jag börjat fundera över det här med priser på ekologisk mat. Generellt är ekologisk mat betydligt dyrare än konventionell mat. Därför är det färre som köper ekologiskt, speciellt om man tjänar dåligt och speciellt om man har en låg utbildning. Därför har tillgången till bra, giftfri mat blivit en klassfråga. Det märktes också när vi stod och sålde grönsaker i somras. Det var inte direkt några ensamstående småbarnsföräldrar som arbetar som städare som handlade av oss utan våra kunder var överklass eller medveten medelklass som semestrade på Öland och som tyckte det var trevligt med lite ekologiska rädisor i sommarsalladen. Jag fick lite samma känsla när jag besökte Green matmarknad i Västra hamnen i Malmö förra veckan. Affären är relativt nyetablerad och har som fokus både vanlig ekologisk mat och mer exklusiva råvaror. Överlag var det bra utbud av ekologiska varor även om jag tyckte att det var lite väl mycket importerat. Men det som gjorde att jag inte blev direkt överförtjust i affären var att den just ligger i Västra hamnen precis intill Turning Torso och att det påminner mer om ett glassigt köpcentrum än en matbutik. Dessutom så har Green matmarknad ett eget parkeringshus. För er som inte har koll på Skåne så är Västra hamnen Malmös svar på solsidan. Allt är nybyggt under 2000-talet och personerna som bor där är därefter. Dessutom är infrastrukturen anpassad till bil i större grad än resten av staden. Priserna på maten i butiken är ungefär som den ekologiska maten är generellt: dyrare än den konventionella. Att man väljer att etablera en ekologisk matbutik där endast socioekonomiskt starka grupper rör sig är förståeligt ur ett ekonomiskt perspektiv men ur ett jämlikhetsperspektiv är det  förkastligt. Då blir det bara de rika eller de med kunskap som kan tillskansa sig en hälsosam och giftfri kost vilket det är idag. Bra ekologisk mat är en klassfråga. 

Detta kräver att producenter och återförsäljare av ekologisk mat tänker efter innan de sätter priserna. Att man inte sätter skyhöga priser bara för att man vet att det finns vissa i samhället som kan betala för det. Priserna ska sättas så att producenterna och matbutikerna går runt och kan ta ut en schysst lön. Inte mer. 

Men ansvaret vilar mest hos våra politiker. Alla måste vara med om vi ska nå ett hållbart samhälle och alla måste kunna få möjligheten att kunna få vara med. Inte bara den medvetne konsumenten. Därför måste det finnas en styrning från politiskt håll som ser till att produktionen av den konventionella matens kostnader och konsekvenser för miljön också återspeglas i priset i mataffären vilket de inte gör idag. Detta gör att fler kan köpa ekologiskt även om de inte har det så fett i plånboken. Och tillgängligheten kommer att öka. Därför är det dags för förtroendevalda att agera. Nu!

Blev förbannad, skrev en insändare

Skrivet den 27 februari 2013

Ystads kommun måste satsa mer

Sveriges regering satte 2006 som mål att i genomsnitt 25 % av all den mat som köps av den offentliga sektorn, exempelvis kommunala skolor och äldreboenden, ska vara ekologiskt 2010. Att regeringen beslutade att öka andelen ekologisk mat är för att ekologisk matproduktion anses överlägsen när det gäller hänsyn till bl.a. miljö, djur och biologisk mångfald. Den offentliga sektorn serverar dagligen tre miljoner måltider och om man då skulle öka inköpen av antalet ekologiska varor ökar man också den totala efterfrågan på ekologisk mat. Detta kommer öka lönsamheten i branschen vilket gör att det blir fler odlare som går över till ekologiskt. Tyvärr lyckades Sverige inte uppnå det här målet (14 %, 2010) och därför valde man att förlänga målet till 2013. Glädjande är att 2011 års resultat har ökat och ligger på 18 % ekologisk mat i offentlig sektor och enligt prognoserna inför kommande år så kommer man att lyckas med att uppnå målet om 25 % ekologisk mat 2013.  

 

När man ser prognoserna om att Sverige snart kan uppnå sitt nationella mål så undrar man ju vad ens egen hemkommun Ystad gör för att öka på inköpen av ekologisk mat. Tyvärr blir man inte stolt. Man får sitta ganska länge och ögna igenom rankninglistan i undersökningen över de kommuner/landsting som köper mest ekologiskt. Till slut hittar man Ystad kommun på en föga smickrande 165:e plats (232 kommuner/landsting deltog, ekomatcentrum.se). Utav all den mat Ystad kommun köpte in 2011 är endast 7,5 % ekologisk. Varför följer man inte regeringens mål och satsar? I Ystad kommuns mål för ekologisk mat kan man läsa: Inköpen av ekologiska livsmedel till barnomsorg och skolor ska utgöra 25 % av den totala livsmedelsbudgeten. Detta mål sticker inte ut jämfört med andra kommuner men det som är anmärkningsvärt är att man inte har något slutdatum när detta ska vara uppfyllt. Efter 2013 är det väl meningen att man ska sätta upp nya mål och göra nya satsningar men med Ystad kommuns mål vet man inte om man kommer uppnå 25 % inom 10, 20 eller 30 år? Dessutom så omfattas inte äldreomsorgen, som är en stor del av det kommunala ansvaret, av målet. För även om andelen ekologisk mat ökar i Ystad så är det inte tillräckligt för att bidra till det nationella målet. Här måste de ansvariga politikerna gå in och sätta upp ett slutdatum för Ystads mål och också inom de närmaste åren snabba på omställningen med mer ekologiska inköp. Vad har de två ”gröna partierna” Centerpartiet och Miljöpartiet i majoriteten gjort för att öka andelen ekologiskt? Uppenbarligen är det inte tillräckligt. För en 165:e plats är väl inget man är nöjd med?   

 

Källa: Ekologiskt i offentligt storhushåll 2011